Jag försöker hålla mig sysselsatt med diverse pyssel hela tiden, men egentligen vill jag bara krypa ner under täcket iklädd pyjamas och inte gå ut alls. För ett par dagar sedan fick jag veta att min kusin har en hjärntumör. Enda sedan jag fick veta det så kan jag inte fokusera på en sak tillräckligt länge. Då jag inte gör något så känns det som om jag bara gråter hela tiden. Fast än jag tänker positivt och att operationen kommer gå bra som hon bett mig göra, så kommer tårarna ändå. På något sätt så fokuserar hjärnan på det där lilla negativa, som egentligen inte är så litet. Tänk om.. tänk om något hemskt händer. Min kusin säger att jag måste vara glad och positiv och att allt kommer gå bra. Men jag kan verkligen inte, jag vill men det går inte.
Hon har betytt oerhört mycket i mitt liv, det tänker man inte på sådär varje dag. Men hon har det och det vet både hjärnan och hjärtat, därför mår jag inte bra just nu. Någon nära mig har råkat ut för något oerhört förskräckligt, och det är inte okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar