senkafeeling: maj 2008

fredag, maj 30, 2008

tisdag, maj 27, 2008

Önskar mig en musiker

Jag vill ha en musiker som skriver vackra vackra låtar till mig.. med dem underbaraste melodierna...every time you walk away, you run away, you take a piece of me with you there....

eller hur den nu går..

fredag, maj 23, 2008

Sometimes I feel I've got to
Run away
I've got to
Get away
From the pain you drive in the heart of me
The love we share
Seems to go nowhere
I've lost my light
For I toss and turn I can't sleep at night

Once I ran to you (I ran)
Now I run from you
This tainted love you've given
I give you all a boy could give you
Take my tears and that's not nearly all
Tainted love
(Ooh) Tainted love

Now I know I've got to
Run away
I've got to
Get away
You don't really want anymore from me
To make things right
You need someone to hold you tight
And you think love is to pray
But I'm sorry I don't pray that way

Once I ran to you (I ran)
Now I run from you
This tainted love you've given
I give you all a boy could give you
Take my tears and that's not nearly all
Tainted love
(Ooh) Tainted love

Don't touch me please
I cannot stand the way you tease
I love you though you hurt me so
But now I'm gonna pack my things and go
Touch me baby, tainted love
Touch me baby, tainted love
Touch me baby, tainted love
Touch me baby, tainted love

Once I ran to you (I ran)
Now I run from you
This tainted love you've given
I give you all a boy could give you
Take my tears and that's not nearly all
Tainted love
(Ooh) Tainted love
(Ooh) Tainted love
(Ooh) Tainted love

Mysigaste låten!

tisdag, maj 20, 2008

you need a blue sky holiday

söndag, maj 18, 2008

hot Marc.

Today

sugen på smultron och söta jordgubbar..

I want to be a smultron eaten by a strawberry.

lördag, maj 17, 2008

2

much feelings to post.

söndag, maj 11, 2008

Home

Kom hem nyss, luktar fortfarande underbart och känner mig som sommar. Har dock även fått första sommarproblemet: skoskav på undersidan av fötterna, på sulan.. aj aj aj.. too much dancing without babypowder on the shoes.... Imorgon köper jag party feet!..

Har bara lust att supermysa å somna..

...sleepy.. nattinatt

onsdag, maj 07, 2008

Framför lagen - av Franz Kafka

Framför lagen står en dörrvakt. Till denne dörrvakt kommer en man ifrån landet och ber om tillträde till lagen. Men dörrvakten säger att han just nu inte kan bevilja honom tillträde. Mannen funderar och frågar därefter om han får gå in senare.
- Det är möjligt, säger dörrvakten, men inte just nu.
Eftersom att porten till lagen som vanligt är öppen och dörrvakten går åt sidan, lutar sig mannen fram för att se in genom porten. När dörrvakten märker detta skrattar han och säger :
- Om det är frestande för dig kan du väl försöka gå in trots mitt förbud. Men kom ihåg: jag är mäktig. Och jag är bara den lägsta dörrvakten. Från sal till sal möts man av dörrvakter, den ena mäktigare än den andra. Redan åsynen av den tredje står jag inte ens ut med.
Sådana svårigheter har mannen från landet inte väntat sig, lagen ska ju alltid stå öppen för alla och envar, tänker han, men när han nu ser närmare på dörrvakten som står där i sin päls, med sin stora spetsiga näsa, sitt långa, tunna, svarta tartarskägg, beslutar han sig för att ändå hellre vänta tills han får tillåtelse att gå in. Dörrvakten ger honom en pall och låter honom slå sig ned vid sidan om dörren. Där sitter han sedan år ut och år in. Han gör många försök att bli insläppt och tröttar ut vakten med sina böner. Dörrvakten förhör honom lite då och då, frågar ut honom om hans hembyggd och mycket annat ´, men han är egentligen inte intresserad utan frågar bara som höga herrar brukar fråga och säger till slut återigen att han ännu inte kan släppa in honom. Mannen som har utrustat sig ordentligt för sin resa använder allt han har, hur värdefullt det än är, för att försöka muta dörrvakten. Denne tar visserligen emot allt men säger samtidigt:
-Jag tar emot det bara för att du inte ska tro att du har försummat något.
Under årens lopp iaktar mannen dörrvakten nästan oavbrutet. Han glömmer bort de andra dörrvakterna, och denna första tycks vara det enda hindret för att komma in i lagen. Han förbannar sitt oblida öde, de första åren högt och ljudligt, senare, när han blivit gammal, mummlar han för sig själv han blir som barn på nytt, och eftersom att han under sina årsöånga studier av dörrvakten har bekantat sig med lopporna i hans pälskrage, ber han även lopporna bevaka dörrvakten. Till slut blir hans syn svag men han kan inte avgöra om det verkligen mörknar kring honom eller om det bara är synen som sviker. Men i mörker skönjer han nu tydligt ett ljus som outsläckligt strålar ut ur lagens dörr... Nu lever han inte länge till. Innan han dör samlas i hans huvud alla erfarenheter från hela denna tid till en fråga, som han ännu aldrig ställt till dörrvakten. Han vinkar honom till sig, eftersom att han inte längre kan räta på sin allt stelare kropp. Dörrvakten måste böja sig djupt mot honom, ty skillnaden i storlek mellan dem har starkt förändrats mellan dem till mannens nackdel.
-Vad är det du vill veta, frågar dörrvakten, du får då aldrig nog.
- Alla söker sig ju till lagen, säger mannen, hur kommer det sig att ingen mer än jag begärt tillträde under alla dessa år?
Dörrvakten märker att slutet är nära, och för att nå fram till mannen, vars hörsel nu börjar avta, vrålar han till honom:
- Här kunde ingen annan få tillträde, ty denna ingång var avsedd endast för dig. Jag går nu och stänger den.